GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!

Jag var ju ute i mellandagarna och slängde mina lurviga. Kunde bara konstatera att jag är to old för krogen i Sundsvall. För om man är lite över 30 så passar man inte in någonstans.

Som tur var hade jag en god vän med mig. Så vi var två tanter som inte passade in. Alltså utgjorde vi ju en väldigt lite grupp som hade gemenskap. Det bästa med hela kvällen var i alla fall maxmålet på vägen hem! Hur kan det komma sig att när man blir äldre är maten den centrala. När man var ung och började dricka var maten det man minst tänkte på... då var spriten det viktigaste. Skulle man ha fest var man mest orolig över om spriten skulle räcka.. mat bjöd man inte på alls... lite chips och nötter på sin höjd.

Idag är det maten som är det viktigaste... sedan bjuder man på lite alkohol också... men oron står till om maten räcker och tycker dom det är gott? Heheh.. vuxenpoäng!!!

Ett litet inlägg om hur duktiga mina barn är att måla också.... visst är dom snygga.

Jag kan också skvallra om att det gick inte bort i badet sedan heller.... hehehe....

Som sagt... gott nytt år till er allihopa!

Världens bästa tomte!

Och så blev det jul med alla tillbehör. Förutom en lång väntan, god mat och rolig tv så kom ju tomten! Lyckan var total.

Klart att man fick var sin säck med klappar. Vid frågan på om barnen trodde pappa skulle bli ledsen nu när han missade tomten i år igen fick jag till svar NEJ då mamma det är lugnt.

Ok.

Självklart är jag glad över att alla barn verkar förlåta oss föräldrar när dom kommer på att tomten inte finns. Att pappa var tomten hela tiden. heheh....

Ändå är det fantastiskt att denna masspsykos är allmänt vedertagen i hela världen i princip.

Vi toklurar barnen en gång om året. hehhe...

Kom just på att jag har ju en helt annan bild på tomten..... lägger ut den också.. heheh...

Tomten är med andra ord läcker utan kläder!

Till alla er som skickat julkort vill jag bara säga tack men som ni säkert märkt har jag inte skickat något till er. Sorry... I´m not a card-sending person...

God jul och god fortsättning i alla fall.

Lite blandat inför julen...

För dom som bor i södern så tänkte jag göra en liten uppdatering.

Lite blandat jox där vi bakar lite lussebullar som faktiskt INTE blev jättetorra!

Sedan har vi ju varit ute en del i snön och busat. Fantastiskt kul... men allt roligt varar ju inte för evigt för nu är hela gården och medelpad som en stor isbana... TRIST!!!!

Vatten är ju alltid kul. Jag är sååå glad att jag har ett kakalt badrum.

Janke passade på att träna på grimaser.

Stor kram till dej farmor! Hoppas du fått ordning på din dator så du kan kolla in boysen!

Nu ska jag återgå till photoshop och lite annat. Det enda jag har att tillägga är att jul som borde göra människor glada och harmoniska samtidigt verkar göra halva världen helt galet stressad och Oharmonisk. Alla verkar stressa om julklappar, mat och i vilken ordning allt ska göras. Ta ett djupt andetag och reeelax va?

Inte konstigt att statistiken för hjärtinfarkter verkar gå upp över jul och nyår.

Utmaningen...

Sitter här och läser att jag blivit utmanad av en annan bloggare att svara på några frågor. Jag brukar bara kasta alla sånna här mail men nu var det ju liksom inget mail.... så ok jag ska svara.

Tre saker jag inte kan vara utan: Min familj, mina vänner och för tillfället snus.

Tre saker jag ångrar: Att jag inte blev distrikts veterinär, att jag inte köpte alla julklappar
tidigare och en massa andra grejer.. ehhehe...

Tre saker som gör mej glad: Mina barn, betald ledighet och när solen lyser.

Tre saker som gör mej arg: Myntparkeringar, inskränkta människor och höga elpriser.

Tre människor jag beundrar: Janke, Milton och alla vänner som står ut med mej!

Tre saker jag skulle vilja göra: Resa en massa med barnen, renovera huset och vinna
onödigt mycket pengar.

Tre maträtter eller ingredienser jag gillar i köket: Fetaost, bönor och CHIPS!!!

Tre tv program jag gärna ser: Är glad om jag slipper tv. Det enda jag tittar på är
bompa och lite nyheter.

Tre saker jag har med mej i livet: Kan bara konstatera att ångesten är människans
drivkraft framåt. Det säger allt.

Tre saker på önskelistan: Mer snö, att räntorna går ner och att kaffet snart är klart!

Jaha.. nu har jag svarat på det här.. som du ser Cissi så läser jag din blogg heheh..
Nu blir det en runda med snabeldraken.. han har fått vila föööör länge.

Planering...

Jaha.. efter att ha fått frågan om varför jag inte uppdaterar bloggen så ofta så kan jag ju bara säga att det händer inte så mycket just nu. Det finns inget att uppdatera liksom.....

MEN så hände det... blev invigd i planen att det blir en tur till Borgafjäll till våren.

ÅÅÅHH så kul.. så härligt! Samma gäng som sist... glada och spralliga brudar från jobbet.

I år blev det sagt att vi ska prova slalom kunskaperna. Ok ingen match .. men så började jag tänka efter... ja... det var nog 15år sedan jag åkte slalom. Då var jag i Björnrike under en nyårs vecka med 15 polare. Skidor var kanske inte huvudtemat... men några timmar blev det ju i backarna resten spenderade vi i baren.

Hörde att en av oss ska gå slalomkurs innan avfärd... heheh.. kanske jag också borde göra?

Å andra sidan så NER tar man sig alltid.

Anyway.. jäkla kul ska det bli i alla fall... en helg med god mat, god dryck, roligt sällskap och downhill skiing.

Rätt skönt att ha en liten ljuspunkt att längta till i vintermörkret.

we´re gonna rock brudar!!!

Vi duger som vi är.... kanske

Sitter här och funderar lite... igen.... alltså vi läser i dom flesta tidningar, böcker, det pratas om det på tv, det pratas om det i skolan och vi föräldrar tjatar om det... att man duger som man är.
Åh så härligt. Jag duger!
Vi blir liksom uppfostrade i den tron... att vi duger. Kanske inte lika radikalt som i USA... har ju bott där ett tag så I know how the story goes over there. Även om du är fet, smal, kort eller lång så duger du som du är. Är du småfet och har glasögon med stripigt fett hår så gör det inget. Du duger som du är. Är du trådsmal med bautatuttar och blond så duger du som du är.
Vilken härlig värld vi lever i. Själv har jag inga bröst, knappt några former alls, för tillfället rött hår som är så där lite lagom stripigt och fräknar. MEN jag vet att jag duger som jag är.

Sedan slår det mej att på andra sidan i tidningen vi just läste om att vi duger så står det att jag kan bli vad jag vill bara jag jag försöker. Att allt du vill kan du få bara du vill det tillräckligt mycket och kämpar. Jag frågar mej då att om det är så att jag duger som jag är... varför vill jag då bli något bättre? Varför skulle jag vilja ändra på ett vinnande koncept?
Nu när jag just satt mej ner och är nöjd med mig själv som jag är.... då kan jag bli mer? Bättre? Större? Mindre? Jaha.. vilken press blev det inte nu då?
Jag får inte riktigt ihop det... alltså jag duger som jag är och ska vara nöjd med mig själv men jag kan bli bättre? Hur fan ska vi ha det???

Jag skulle kunna bolla denna ide hela kvällen men jag har faktiskt inte tid.
Som rätt många säkert har märkt så snöar det ute.... guess what I´m going to do???
Later dudes..

Barn????

Som många av er vet har jag varit hos frisören. När mina barn kommer hem så kastar sig Janke runt min hals och säger att
-ååhh va fin du är mamma!
Bakom honom kommer Milton som lägger på sin suraste min och säger
-MEN du skulle ju vara blåhårig!
Jag skrattar och frågar om han sett någon mamma på dagis med blått hår?
Jo det hade han och meddl att
-Jag är sur på dej för du skulle va blåhårig!
Har gått och tänkt lite på det där.. alltså kunde ju inte låta bli att leka lite med tanken... blåhårig??
Hur skulle det se ut att komma in på ica i kvissleby med blått hår? Låtsas som inget har hänt och bara knalla in med korgen på armen. Skulle tanterna (som ofta har lila hår) få haksläpp då? Kanske dom gratisätande pensionärerna som flockas runt gratis maten få i halsen så jag blev tvungen att rycka in och göra buktryck (som det heter numer)? Spännande tanke.. men ok jag låter det vara in my dreams så länge... heheh!!!


Lägger väl ut orginalet också... har hört att jag passar bättre i ljust hår. Kanske det... men vad gör man inte för julkänslan?? OCH som ni alla vet så växer hår ut och man kan färga det i jordens alla färger så what´s the big deal?? You only live ones....

Kontraster....

Vilka kontraster.... var och lunchade på stan en dag med två av mina vänner.

Vi ÄR vänner... men kanske inte ses så ofta. Jag har en teori om att riktiga vänner inte behöver det... eller så är det också en ursäkt i linje med att jag är dålig på att höra av mej.. hehehhe.

I vilket fall så slog det mej vilka otroliga kontraster vi är.. och ändå har vi så mycket att prata om och har sååå kul. Kanske är det så att när dom stora kontrasterna möts så blir det riktigt roligt? Skulle man bara träffa folk som är precis som jag .... åh fy fan va tråkigt!

Klart att livet hade kunnat vara lite roligare ibland...?

Mycket som ska gås igenom och många frågetecken som ska rätas ut. Det händer något när man fyller

30 helt plötsligt ska allt ifrågasättas... den stora frågan brukar vara -va fan hände? Eller.. -hur kunde det bli så här?

Sedan är det ju härligt att höra att det

finns hopp också! Att det faktiskt kan bli

riktigt bra när man minst anar det.

Är riktigt glad över att få bli påmind om det.

Tack kära du!

På vägen till lunchen kunde jag ju inte låta bli att leka lite med min nya telefon i bilen.. den har ju rätt bra kamera.. så jag gjorde som man absolut inte ska och satt med den i ena handen och körde med den andra. (fy mej..) Är ändå rätt nöjd med resultatet... alltså klart att man kan aldrig jämföra med min systemkamera... men ändå! Sedan ska jag väl tillägga att vägen in i stan är lika ful och tråkig oavsett vilken kamera jag använder.

Frustration och väntan......

Jaha.. efter ett par dagars total blackout vid datorn kan jag bara komma fram till den slutsatsen att en bra bild kan INTE JAG TA.

En bra bild är någon som kommer när man minst anar det... och nu återstår bara att vänta. Grr... faaans jävla skit... får man skriva så på nätet?? När jag var liten fick man inte svära i tv... det har ju också gått fetbort. Nu får man svära vart som helst... även här antar jag?!

Så om ni undrar så sitter jag i fotöljen och äter chips i väntan på nästa attack med kameran.

OCH har jag tur då så får ja ett nytt litet skötebarn på skärmen.

So long friends....

Känner mej lika frustrerad som hunden ser arg ut!!!!

Kontrollfreaks look at this!!!

"Förmågan att kontrollera sina handlingar är väsentlig för individens uppfattning av sig själv som ett jag, som en preson. Att vara ett "jag" är starkt förknippat med känslan av att ha kontroll över de egna handlingarna. Den som inte har förmågan att kontrollera sig själv har allvarliga brister i sitt jag. Frågan är om vi kan betrakta en sådan individ som autonom, det vill säga i stånd att fatta egna självständiga beslut. När vi tar ifrån en människa hennes ansvar och gör bedömningen att hon inte kan ta ansvar för sina handlingar så nedvärderar vi henne. Vi betraktar henne som en person utan förmåga till autonomi och kontroll, en ömkansvärd och beklaglig individ som inte är tillräknelig"-

"Om vi på allvar hävdar att människan är autonom, kapabel att fatta egna frivilliga beslut och göra egna val måste vi erkänna också mindre lyckade val som autonoma. Individens frihet har alltså vissa begränsningar men så långt det är möjligt bör individen tillåtas att fatta beslut om det egna livet. Också när människor gör dumma val måste vi erkänna dem som fira och egna val och individen som autonom". - Ann Herbelein

Ja alla monsterdiggare.... här får ni lite att fundera på över helgen.... kanske vid första anblicken verkar lätt.. men då har ni nog inte tänkt riktigt djupt!!!! Moooaaahhhahahha!!!!

Socialiserings fundering...

Alltså jag har tänkt lite... jag har på sista tiden... eller sista åren kommit på att jag är sååå dålig på att höra av mej till folk. Från att ha varit en 15åring telefonnarkoman till att jag inte orkar ens ringa mina närmaste. Hur kan det komma sig? Då kunde man ju umgås med samma människa hela dagen på skolan... sitta på gården hela kvällen och fika... sedan ringa och prata i 3tim när man kom hem... OM vaddå? Det kommer man ju förvisso inte ihåg idag.

Vissa har förklarat för mej att jag är ju inne i småbarns åren nu.. man jobbar heltid, ska ta hand om ungar, ska ta hand om gården med alla dess invånare. .. ingen orkar vara supersocial då.

Ok.. jag fick en annan tanke...

Kan det vara så att i denna mediavärld så behöver vi inte vara sociala med varandra. Vi behöver inte ringa vänner och bekanta för att ta reda på vad som händer i deras liv. Vi behöver inte träffas och fika eller göra annat.

VI HAR JU INTERNET!!! Idag bloggas det till höger och vänster... (även jag) för att inte tala om alla som hänger på facebook och liknande sidor. Där kräks folk ut allt om sig själva.. och om andra osv. Man visar bilder på familjen... från lördagsfesten.. från semestern... you name it.

Alltså.. jag behöver ju inte ringa och kolla hur läget är. Jag loggar bara in på nätet och får en total uppdatering över vad som händer med alla. Ok.. jag får ju även reda på saker som jag hade velat slippa veta.

Kontentan är ju att jag behöver inte ringa. Jag behöver inte avsätta tid och prioritera för att träffa mina vänner. Inte ur aspekten för att veta hur allt står till i alla fall.

Alla sånna frågor finns redan besvarade på nätet.

Med andra ord kan jag sätta mej lugnt tillbakalutad i soffan igen utan dåligt samvete.

Va skönt... men lite skrämmande också.

Vilken värld... kan inte komma ifrån att jag för många år sedan läste lite science fiction böcker där man just talade om en värld som denna.

Då trodde man det var helt otänkbart.

Håller jag på att bli gammal? Kan så vara... men för att återgå till ursprunget.

Idag behöver man inte prata med varandra. Inte träffa varandra.

Det låter jävligt enkelt... men ändå kan jag ju ibland sakna den tiden då man träffades in person.

Hittad ingen passande bild för ändamålet... men en bild på ground zero är väl bättre än ingen. Det trodde man ju inte heller var möjligt då jag läste mina science fiction böcker...

Grattis min lilla prins!!!

Den här söta killen blev 3år idag... oj va tiden går fort. En 3åring som kan allt själv, blir galen om mamma försöker hjälpa, skriker NEJ till frågan om ett glas mjölk och ropar ännu höger JOOO när jag precis satt in den i kylen igen. En fantastisk liten kille men väldigt bestämda åsikter som befinner sig i ambivalensens rike för tillfället.

En trött mamma som tar emot den lille.... samma trötta mamma ska gå och lägga sig nu.

Att ha kalas en helg med någon som fyller 3 är tufft!!

Snart vinter..... väldigt snart...

Nu ser det ut så här..... det känns lite tungt... man vet att det är på väg... det där vita otäcka som kallas snö och stannar några månader varje år.

Bara en tidsfråga innan det ser ut så här.... grrr....

Vill förstås passa på att tacka alla idag som kom och grattade Milton på kalaset.

Tagit åt mej...

Efter att min NY bild legat ute lite på fs-sidan och jag fått många tips och hunnit smälta bilden lite så är det nog så att den ska vara s/v. I min nya tappning har jag gjort en fusk HDR. Blev lite lättare så.

Det här med HDR är sååå roligt men det är sååå lätt att man drar lite förmycket i spakarna.

Ikväll ska jag faktiskt ut och förlusta mej med vänner jag håller kär. OM jag kommer ihåg ska jag ta med mej kameran. Lite dokumentation är aldrig fel.

Denna kära vän ska med ikväll... en speciell människa som är fantastisk. Jag tackar dej Ullis för att du kan få oss att skratta även hur mörkt det är runt oss. Du är nog den enda människa jag känner som har den förmågan... att alltid kunna locka fram ett skratt.

NY... hopefully some other time..

Har suttit här vid skärmen rätt mycket i helgen... skönt på ett sätt... och på ett annat så känner man sig sååå onyttig.... Naturligvis är det i min skalle som det sitter i. Det är ju faktiskt så att även om man har "planen" klar över vad man ska göra så tar det tid... man blir aldrig nöjd vi första försöket... det krävs många bilder och många varianter för att man ska känna sig färdig. (har sagt det förut.. man blir aldrig riktigt färdig)
Fastnade i alla fall på en bild från NY. En helt vanlig gata liksom... ursprungsbilden var rätt tråkig.. en sån där man undar i efterhand över var fan man tänkte när man tog den.
MEN efter att ha pulat lite i photoshop och använt lite HDR så är jag nog rätt nöjd.
Och med den här bilden på näthinnan vill jag bara säga...
NY I´ll be back some day!!!

Väggarbete...

Ja då har man haft lite tid över.... och då kom jag ju på att man skulle ju ha tagit fram timmerväggen i vardagsrummet. Började för någon vecka sedan... men nu fick jag för mej att göra klart. Något jag inte fattar är hur man tänkte förr när det kommer till spik. Alltså på den här väggen (som inte är sååå stor) sitter det säkert miljontals spikar... några har hållit massoniten på plats.. men dom andra 500000 spikarna... va ha dom gjort för nytta?
Nu har jag i alla fall dragit ut 900000 av dom... några får sitta kvar som minne.














Lite lustigt vad man använt mellan stockarna... lite klädtrasor... lite säckväv... och lite lin på sina ställen. Det blev faktiskt fantastiskt levande och mysigt.
Naturligtvis lyckas jag alltid göra mej illa så det här är inget undantag. Knogarna lyckades jag dra mot väggen några gånger... så dom och väggen blev lite så där lagom blodiga... grrr...
Det tradiga är att det går upp och blöder så fort jag böjer fingrarna... men men.... det blev ju fint!


By the way... ni som försökt lämna en åsikt... nu funkar det som det ska... ha en skön kväll!

Söndagsröv..

Sitter och klickar som vanligt. Igår satt även min make med mej en stund. Vi skämtade om att han borde lägga ut en ny bild på sig själv på facebook. När jag visade lite av mina trevliga penslar så tyckte han nog att en bild på sin rumpa och en tjej va ju rätt kul.

Själv tyckte jag ju förstås att det var ännu roligare med en ful gubbe som kommer upp ur baken!

Fan vilken tur att smaken är delad som baken. Tänk om alla tyckte lika om allt? Sååå tradigt.
Lite konstigt är det ju ändå att dom flesta människor vill ju inte vara lika någon annan ... inte tillhöra något fack utan vara unika och speciella. Men ändå är vi ju jävligt snabba på att dela in oss i fack. Dom som inte tillhör något fack brukar ju ha en jävla ångest över det.... men .... dom är ju ändå med ... dom är ju med i facket för dom som inte tillhör.... heheh...fan va snurrigt det blev.

Thank god it´s friday!

Hade så många tankar om bilder hela veckan.. men så fort jag sätter mej vid datorn så blir det hjärnsläpp. Helt plöstsligt funkar det liksom inte... har det längst ut på en liten basal ganglie men jag får liksom inte ner det på knapparna.
Kan bara summera att veckan har varit tuff... så skönt med lite ledighet.
Ett litet kort som visar hur det känns i livet just nu .... the good side.... and the bad side...
Dom har inte riktigt varit överens på slutet... blir dom någonsin det? Kanske det rätt ut vore astråkigt?? Hehhe.. va fan vet jag?

The eye...

O
R
G
I
N
A
L
E
T


En vanlig hästkastanj... jaha... men oj va kul att leka med?? Eftersom Skåne är full av dom så kunde jag ju inte låta bli att plocka några och ta lite bilder.

Ska ju på utbildning imorgon med jobbet... sitta och lyssna... sitta och glo på vita tavlan... grr.. Såg framför mej en massa ögon som stirrar...

Ngt jag upptäckt är att jag ofta kan sitta och stirra på den som pratar men jag hör inte vad dom säger?? Om jag får en fråga om vad personen pratat om har jag ingen aning.... Ett lite lustigt fenomen... som inte va så bra i skolan och misstäker att på den stundande utbildningen är det inte heller ett plus.

Har funderat mycket över varför det är så. Kan det vara så att man tycker den som pratar är så ointressant att hjärnan inte tar in det dom säger? Eller kan det vara att man har någon konstig sjukdom som gör att man inte kan göra två saker samtidigt? Att inte kunna lyssna och titta samtidigt?

Jag har ju fattat nu på senare dagar i livet att jag har vissa problem med att kommunicera... inte undra på om det är så att man inte kan lyssna och titta samtidigt. Visst man kan ju blunda och lyssna... men när jag själv pratar med någon blir jag nog jävligt lack om personen står och blundar. Ja.. det var bara en fundering så här på söndagseftermiddagen...

Skåne

Jaha här är vi alltså på g till Malmö. Naturligtvis fick vi vänta lite på Arlanda för det går ju inte att flyga direkt inrikes i detta land. ( lite konstigt är det ju?)

Men Milton var VÄLDIGT nöjd med att flyga.. pratade med förtjusning om att vi kanske skulle störta!
Att träffa nya vänner är liksom inte
så svårt när man är liten. Efter 2 min i sandlådan är han redan mångkulturell. Att leka med en liten tjej från Kina som inte pratar svenska är det mest naturliga i världen.

När man blir lite äldre förändras dom reglerna... det blir liksom svårare att skaffa nya polare. It takes more.

Naturligtvis var vi en sväng på "Ribban" för stranden är fin och finns det någe roligare än vatten när man är liten?

Tänk att kunna vara så lättroad som vuxen? Ibland känns det

som om vi vuxna krånglar till det i onödan?

Personlig åsikt ang turning torso.... boooring!!

Dom är små figurerna var ashäftiga att leka med. Att dom var stendöda gjorde inget.. och lite läckra är dom ju... eller så tycker man det för att dom inte finns i norrland?

Tyvärr började dom inte att leva bara för att man krafsade ihop dom och kastade tillbaka dom i vattnet.

Tokig som man är så var vi ju tvungen att dra förbi Abbekås.. (eller hur det stavas?)

Blev ju bara tvungen att ligga på knä och plocka lite fina stenar.

Festliga bilder blev det också....

Ja.. slutsumman av resan är att det var hur roligt som helst. Skulle gärna göra om den varje månad om det gick. Tyvärr säger ekonomin att jag inte kan det..grrr.

Läste några ideer idag om varför folk bloggar... ja man kan väl säga så här att det vet man inte.

Bekräftelse är nog en stor del. Denna jävla bekräftelse... varför ska det va så svårt att leva utan?

Vi blir ju uppfostrade med att höra att vi duger som vi är osv... men det räcker liksom inte.

Funderar mycket själv över varför jag överhuvudtaget lägger ut det här? Har jag någon typ av bekräftelsebehov?? Eller behovet att exponera mej offentligt??

Mitt svar blir nog inlindat i att jag har många som vill veta vad jag gör men bor långt ifrån.

Kanske jag ändå är rätt nöjd över vissa av mina bilder så jag VILL visa dom för andra som orkar bläddra förbi? Men bekräftelse... jo.. det är nog rätt skönt med bekräftelse i alla fall.. och jag tänker INTE skämmas för det!!!