Vi duger som vi är.... kanske

Sitter här och funderar lite... igen.... alltså vi läser i dom flesta tidningar, böcker, det pratas om det på tv, det pratas om det i skolan och vi föräldrar tjatar om det... att man duger som man är.
Åh så härligt. Jag duger!
Vi blir liksom uppfostrade i den tron... att vi duger. Kanske inte lika radikalt som i USA... har ju bott där ett tag så I know how the story goes over there. Även om du är fet, smal, kort eller lång så duger du som du är. Är du småfet och har glasögon med stripigt fett hår så gör det inget. Du duger som du är. Är du trådsmal med bautatuttar och blond så duger du som du är.
Vilken härlig värld vi lever i. Själv har jag inga bröst, knappt några former alls, för tillfället rött hår som är så där lite lagom stripigt och fräknar. MEN jag vet att jag duger som jag är.

Sedan slår det mej att på andra sidan i tidningen vi just läste om att vi duger så står det att jag kan bli vad jag vill bara jag jag försöker. Att allt du vill kan du få bara du vill det tillräckligt mycket och kämpar. Jag frågar mej då att om det är så att jag duger som jag är... varför vill jag då bli något bättre? Varför skulle jag vilja ändra på ett vinnande koncept?
Nu när jag just satt mej ner och är nöjd med mig själv som jag är.... då kan jag bli mer? Bättre? Större? Mindre? Jaha.. vilken press blev det inte nu då?
Jag får inte riktigt ihop det... alltså jag duger som jag är och ska vara nöjd med mig själv men jag kan bli bättre? Hur fan ska vi ha det???

Jag skulle kunna bolla denna ide hela kvällen men jag har faktiskt inte tid.
Som rätt många säkert har märkt så snöar det ute.... guess what I´m going to do???
Later dudes..