Barn????

Som många av er vet har jag varit hos frisören. När mina barn kommer hem så kastar sig Janke runt min hals och säger att
-ååhh va fin du är mamma!
Bakom honom kommer Milton som lägger på sin suraste min och säger
-MEN du skulle ju vara blåhårig!
Jag skrattar och frågar om han sett någon mamma på dagis med blått hår?
Jo det hade han och meddl att
-Jag är sur på dej för du skulle va blåhårig!
Har gått och tänkt lite på det där.. alltså kunde ju inte låta bli att leka lite med tanken... blåhårig??
Hur skulle det se ut att komma in på ica i kvissleby med blått hår? Låtsas som inget har hänt och bara knalla in med korgen på armen. Skulle tanterna (som ofta har lila hår) få haksläpp då? Kanske dom gratisätande pensionärerna som flockas runt gratis maten få i halsen så jag blev tvungen att rycka in och göra buktryck (som det heter numer)? Spännande tanke.. men ok jag låter det vara in my dreams så länge... heheh!!!


Lägger väl ut orginalet också... har hört att jag passar bättre i ljust hår. Kanske det... men vad gör man inte för julkänslan?? OCH som ni alla vet så växer hår ut och man kan färga det i jordens alla färger så what´s the big deal?? You only live ones....

Kontraster....

Vilka kontraster.... var och lunchade på stan en dag med två av mina vänner.

Vi ÄR vänner... men kanske inte ses så ofta. Jag har en teori om att riktiga vänner inte behöver det... eller så är det också en ursäkt i linje med att jag är dålig på att höra av mej.. hehehhe.

I vilket fall så slog det mej vilka otroliga kontraster vi är.. och ändå har vi så mycket att prata om och har sååå kul. Kanske är det så att när dom stora kontrasterna möts så blir det riktigt roligt? Skulle man bara träffa folk som är precis som jag .... åh fy fan va tråkigt!

Klart att livet hade kunnat vara lite roligare ibland...?

Mycket som ska gås igenom och många frågetecken som ska rätas ut. Det händer något när man fyller

30 helt plötsligt ska allt ifrågasättas... den stora frågan brukar vara -va fan hände? Eller.. -hur kunde det bli så här?

Sedan är det ju härligt att höra att det

finns hopp också! Att det faktiskt kan bli

riktigt bra när man minst anar det.

Är riktigt glad över att få bli påmind om det.

Tack kära du!

På vägen till lunchen kunde jag ju inte låta bli att leka lite med min nya telefon i bilen.. den har ju rätt bra kamera.. så jag gjorde som man absolut inte ska och satt med den i ena handen och körde med den andra. (fy mej..) Är ändå rätt nöjd med resultatet... alltså klart att man kan aldrig jämföra med min systemkamera... men ändå! Sedan ska jag väl tillägga att vägen in i stan är lika ful och tråkig oavsett vilken kamera jag använder.

Frustration och väntan......

Jaha.. efter ett par dagars total blackout vid datorn kan jag bara komma fram till den slutsatsen att en bra bild kan INTE JAG TA.

En bra bild är någon som kommer när man minst anar det... och nu återstår bara att vänta. Grr... faaans jävla skit... får man skriva så på nätet?? När jag var liten fick man inte svära i tv... det har ju också gått fetbort. Nu får man svära vart som helst... även här antar jag?!

Så om ni undrar så sitter jag i fotöljen och äter chips i väntan på nästa attack med kameran.

OCH har jag tur då så får ja ett nytt litet skötebarn på skärmen.

So long friends....

Känner mej lika frustrerad som hunden ser arg ut!!!!

Kontrollfreaks look at this!!!

"Förmågan att kontrollera sina handlingar är väsentlig för individens uppfattning av sig själv som ett jag, som en preson. Att vara ett "jag" är starkt förknippat med känslan av att ha kontroll över de egna handlingarna. Den som inte har förmågan att kontrollera sig själv har allvarliga brister i sitt jag. Frågan är om vi kan betrakta en sådan individ som autonom, det vill säga i stånd att fatta egna självständiga beslut. När vi tar ifrån en människa hennes ansvar och gör bedömningen att hon inte kan ta ansvar för sina handlingar så nedvärderar vi henne. Vi betraktar henne som en person utan förmåga till autonomi och kontroll, en ömkansvärd och beklaglig individ som inte är tillräknelig"-

"Om vi på allvar hävdar att människan är autonom, kapabel att fatta egna frivilliga beslut och göra egna val måste vi erkänna också mindre lyckade val som autonoma. Individens frihet har alltså vissa begränsningar men så långt det är möjligt bör individen tillåtas att fatta beslut om det egna livet. Också när människor gör dumma val måste vi erkänna dem som fira och egna val och individen som autonom". - Ann Herbelein

Ja alla monsterdiggare.... här får ni lite att fundera på över helgen.... kanske vid första anblicken verkar lätt.. men då har ni nog inte tänkt riktigt djupt!!!! Moooaaahhhahahha!!!!

Socialiserings fundering...

Alltså jag har tänkt lite... jag har på sista tiden... eller sista åren kommit på att jag är sååå dålig på att höra av mej till folk. Från att ha varit en 15åring telefonnarkoman till att jag inte orkar ens ringa mina närmaste. Hur kan det komma sig? Då kunde man ju umgås med samma människa hela dagen på skolan... sitta på gården hela kvällen och fika... sedan ringa och prata i 3tim när man kom hem... OM vaddå? Det kommer man ju förvisso inte ihåg idag.

Vissa har förklarat för mej att jag är ju inne i småbarns åren nu.. man jobbar heltid, ska ta hand om ungar, ska ta hand om gården med alla dess invånare. .. ingen orkar vara supersocial då.

Ok.. jag fick en annan tanke...

Kan det vara så att i denna mediavärld så behöver vi inte vara sociala med varandra. Vi behöver inte ringa vänner och bekanta för att ta reda på vad som händer i deras liv. Vi behöver inte träffas och fika eller göra annat.

VI HAR JU INTERNET!!! Idag bloggas det till höger och vänster... (även jag) för att inte tala om alla som hänger på facebook och liknande sidor. Där kräks folk ut allt om sig själva.. och om andra osv. Man visar bilder på familjen... från lördagsfesten.. från semestern... you name it.

Alltså.. jag behöver ju inte ringa och kolla hur läget är. Jag loggar bara in på nätet och får en total uppdatering över vad som händer med alla. Ok.. jag får ju även reda på saker som jag hade velat slippa veta.

Kontentan är ju att jag behöver inte ringa. Jag behöver inte avsätta tid och prioritera för att träffa mina vänner. Inte ur aspekten för att veta hur allt står till i alla fall.

Alla sånna frågor finns redan besvarade på nätet.

Med andra ord kan jag sätta mej lugnt tillbakalutad i soffan igen utan dåligt samvete.

Va skönt... men lite skrämmande också.

Vilken värld... kan inte komma ifrån att jag för många år sedan läste lite science fiction böcker där man just talade om en värld som denna.

Då trodde man det var helt otänkbart.

Håller jag på att bli gammal? Kan så vara... men för att återgå till ursprunget.

Idag behöver man inte prata med varandra. Inte träffa varandra.

Det låter jävligt enkelt... men ändå kan jag ju ibland sakna den tiden då man träffades in person.

Hittad ingen passande bild för ändamålet... men en bild på ground zero är väl bättre än ingen. Det trodde man ju inte heller var möjligt då jag läste mina science fiction böcker...

Grattis min lilla prins!!!

Den här söta killen blev 3år idag... oj va tiden går fort. En 3åring som kan allt själv, blir galen om mamma försöker hjälpa, skriker NEJ till frågan om ett glas mjölk och ropar ännu höger JOOO när jag precis satt in den i kylen igen. En fantastisk liten kille men väldigt bestämda åsikter som befinner sig i ambivalensens rike för tillfället.

En trött mamma som tar emot den lille.... samma trötta mamma ska gå och lägga sig nu.

Att ha kalas en helg med någon som fyller 3 är tufft!!

Snart vinter..... väldigt snart...

Nu ser det ut så här..... det känns lite tungt... man vet att det är på väg... det där vita otäcka som kallas snö och stannar några månader varje år.

Bara en tidsfråga innan det ser ut så här.... grrr....

Vill förstås passa på att tacka alla idag som kom och grattade Milton på kalaset.