Tagit åt mej...

Efter att min NY bild legat ute lite på fs-sidan och jag fått många tips och hunnit smälta bilden lite så är det nog så att den ska vara s/v. I min nya tappning har jag gjort en fusk HDR. Blev lite lättare så.

Det här med HDR är sååå roligt men det är sååå lätt att man drar lite förmycket i spakarna.

Ikväll ska jag faktiskt ut och förlusta mej med vänner jag håller kär. OM jag kommer ihåg ska jag ta med mej kameran. Lite dokumentation är aldrig fel.

Denna kära vän ska med ikväll... en speciell människa som är fantastisk. Jag tackar dej Ullis för att du kan få oss att skratta även hur mörkt det är runt oss. Du är nog den enda människa jag känner som har den förmågan... att alltid kunna locka fram ett skratt.

NY... hopefully some other time..

Har suttit här vid skärmen rätt mycket i helgen... skönt på ett sätt... och på ett annat så känner man sig sååå onyttig.... Naturligvis är det i min skalle som det sitter i. Det är ju faktiskt så att även om man har "planen" klar över vad man ska göra så tar det tid... man blir aldrig nöjd vi första försöket... det krävs många bilder och många varianter för att man ska känna sig färdig. (har sagt det förut.. man blir aldrig riktigt färdig)
Fastnade i alla fall på en bild från NY. En helt vanlig gata liksom... ursprungsbilden var rätt tråkig.. en sån där man undar i efterhand över var fan man tänkte när man tog den.
MEN efter att ha pulat lite i photoshop och använt lite HDR så är jag nog rätt nöjd.
Och med den här bilden på näthinnan vill jag bara säga...
NY I´ll be back some day!!!

Väggarbete...

Ja då har man haft lite tid över.... och då kom jag ju på att man skulle ju ha tagit fram timmerväggen i vardagsrummet. Började för någon vecka sedan... men nu fick jag för mej att göra klart. Något jag inte fattar är hur man tänkte förr när det kommer till spik. Alltså på den här väggen (som inte är sååå stor) sitter det säkert miljontals spikar... några har hållit massoniten på plats.. men dom andra 500000 spikarna... va ha dom gjort för nytta?
Nu har jag i alla fall dragit ut 900000 av dom... några får sitta kvar som minne.














Lite lustigt vad man använt mellan stockarna... lite klädtrasor... lite säckväv... och lite lin på sina ställen. Det blev faktiskt fantastiskt levande och mysigt.
Naturligtvis lyckas jag alltid göra mej illa så det här är inget undantag. Knogarna lyckades jag dra mot väggen några gånger... så dom och väggen blev lite så där lagom blodiga... grrr...
Det tradiga är att det går upp och blöder så fort jag böjer fingrarna... men men.... det blev ju fint!


By the way... ni som försökt lämna en åsikt... nu funkar det som det ska... ha en skön kväll!

Söndagsröv..

Sitter och klickar som vanligt. Igår satt även min make med mej en stund. Vi skämtade om att han borde lägga ut en ny bild på sig själv på facebook. När jag visade lite av mina trevliga penslar så tyckte han nog att en bild på sin rumpa och en tjej va ju rätt kul.

Själv tyckte jag ju förstås att det var ännu roligare med en ful gubbe som kommer upp ur baken!

Fan vilken tur att smaken är delad som baken. Tänk om alla tyckte lika om allt? Sååå tradigt.
Lite konstigt är det ju ändå att dom flesta människor vill ju inte vara lika någon annan ... inte tillhöra något fack utan vara unika och speciella. Men ändå är vi ju jävligt snabba på att dela in oss i fack. Dom som inte tillhör något fack brukar ju ha en jävla ångest över det.... men .... dom är ju ändå med ... dom är ju med i facket för dom som inte tillhör.... heheh...fan va snurrigt det blev.

Thank god it´s friday!

Hade så många tankar om bilder hela veckan.. men så fort jag sätter mej vid datorn så blir det hjärnsläpp. Helt plöstsligt funkar det liksom inte... har det längst ut på en liten basal ganglie men jag får liksom inte ner det på knapparna.
Kan bara summera att veckan har varit tuff... så skönt med lite ledighet.
Ett litet kort som visar hur det känns i livet just nu .... the good side.... and the bad side...
Dom har inte riktigt varit överens på slutet... blir dom någonsin det? Kanske det rätt ut vore astråkigt?? Hehhe.. va fan vet jag?

The eye...

O
R
G
I
N
A
L
E
T


En vanlig hästkastanj... jaha... men oj va kul att leka med?? Eftersom Skåne är full av dom så kunde jag ju inte låta bli att plocka några och ta lite bilder.

Ska ju på utbildning imorgon med jobbet... sitta och lyssna... sitta och glo på vita tavlan... grr.. Såg framför mej en massa ögon som stirrar...

Ngt jag upptäckt är att jag ofta kan sitta och stirra på den som pratar men jag hör inte vad dom säger?? Om jag får en fråga om vad personen pratat om har jag ingen aning.... Ett lite lustigt fenomen... som inte va så bra i skolan och misstäker att på den stundande utbildningen är det inte heller ett plus.

Har funderat mycket över varför det är så. Kan det vara så att man tycker den som pratar är så ointressant att hjärnan inte tar in det dom säger? Eller kan det vara att man har någon konstig sjukdom som gör att man inte kan göra två saker samtidigt? Att inte kunna lyssna och titta samtidigt?

Jag har ju fattat nu på senare dagar i livet att jag har vissa problem med att kommunicera... inte undra på om det är så att man inte kan lyssna och titta samtidigt. Visst man kan ju blunda och lyssna... men när jag själv pratar med någon blir jag nog jävligt lack om personen står och blundar. Ja.. det var bara en fundering så här på söndagseftermiddagen...

Skåne

Jaha här är vi alltså på g till Malmö. Naturligtvis fick vi vänta lite på Arlanda för det går ju inte att flyga direkt inrikes i detta land. ( lite konstigt är det ju?)

Men Milton var VÄLDIGT nöjd med att flyga.. pratade med förtjusning om att vi kanske skulle störta!
Att träffa nya vänner är liksom inte
så svårt när man är liten. Efter 2 min i sandlådan är han redan mångkulturell. Att leka med en liten tjej från Kina som inte pratar svenska är det mest naturliga i världen.

När man blir lite äldre förändras dom reglerna... det blir liksom svårare att skaffa nya polare. It takes more.

Naturligtvis var vi en sväng på "Ribban" för stranden är fin och finns det någe roligare än vatten när man är liten?

Tänk att kunna vara så lättroad som vuxen? Ibland känns det

som om vi vuxna krånglar till det i onödan?

Personlig åsikt ang turning torso.... boooring!!

Dom är små figurerna var ashäftiga att leka med. Att dom var stendöda gjorde inget.. och lite läckra är dom ju... eller så tycker man det för att dom inte finns i norrland?

Tyvärr började dom inte att leva bara för att man krafsade ihop dom och kastade tillbaka dom i vattnet.

Tokig som man är så var vi ju tvungen att dra förbi Abbekås.. (eller hur det stavas?)

Blev ju bara tvungen att ligga på knä och plocka lite fina stenar.

Festliga bilder blev det också....

Ja.. slutsumman av resan är att det var hur roligt som helst. Skulle gärna göra om den varje månad om det gick. Tyvärr säger ekonomin att jag inte kan det..grrr.

Läste några ideer idag om varför folk bloggar... ja man kan väl säga så här att det vet man inte.

Bekräftelse är nog en stor del. Denna jävla bekräftelse... varför ska det va så svårt att leva utan?

Vi blir ju uppfostrade med att höra att vi duger som vi är osv... men det räcker liksom inte.

Funderar mycket själv över varför jag överhuvudtaget lägger ut det här? Har jag någon typ av bekräftelsebehov?? Eller behovet att exponera mej offentligt??

Mitt svar blir nog inlindat i att jag har många som vill veta vad jag gör men bor långt ifrån.

Kanske jag ändå är rätt nöjd över vissa av mina bilder så jag VILL visa dom för andra som orkar bläddra förbi? Men bekräftelse... jo.. det är nog rätt skönt med bekräftelse i alla fall.. och jag tänker INTE skämmas för det!!!