Kontraster....

Vilka kontraster.... var och lunchade på stan en dag med två av mina vänner.

Vi ÄR vänner... men kanske inte ses så ofta. Jag har en teori om att riktiga vänner inte behöver det... eller så är det också en ursäkt i linje med att jag är dålig på att höra av mej.. hehehhe.

I vilket fall så slog det mej vilka otroliga kontraster vi är.. och ändå har vi så mycket att prata om och har sååå kul. Kanske är det så att när dom stora kontrasterna möts så blir det riktigt roligt? Skulle man bara träffa folk som är precis som jag .... åh fy fan va tråkigt!

Klart att livet hade kunnat vara lite roligare ibland...?

Mycket som ska gås igenom och många frågetecken som ska rätas ut. Det händer något när man fyller

30 helt plötsligt ska allt ifrågasättas... den stora frågan brukar vara -va fan hände? Eller.. -hur kunde det bli så här?

Sedan är det ju härligt att höra att det

finns hopp också! Att det faktiskt kan bli

riktigt bra när man minst anar det.

Är riktigt glad över att få bli påmind om det.

Tack kära du!

På vägen till lunchen kunde jag ju inte låta bli att leka lite med min nya telefon i bilen.. den har ju rätt bra kamera.. så jag gjorde som man absolut inte ska och satt med den i ena handen och körde med den andra. (fy mej..) Är ändå rätt nöjd med resultatet... alltså klart att man kan aldrig jämföra med min systemkamera... men ändå! Sedan ska jag väl tillägga att vägen in i stan är lika ful och tråkig oavsett vilken kamera jag använder.