Socialiserings fundering...

Alltså jag har tänkt lite... jag har på sista tiden... eller sista åren kommit på att jag är sååå dålig på att höra av mej till folk. Från att ha varit en 15åring telefonnarkoman till att jag inte orkar ens ringa mina närmaste. Hur kan det komma sig? Då kunde man ju umgås med samma människa hela dagen på skolan... sitta på gården hela kvällen och fika... sedan ringa och prata i 3tim när man kom hem... OM vaddå? Det kommer man ju förvisso inte ihåg idag.

Vissa har förklarat för mej att jag är ju inne i småbarns åren nu.. man jobbar heltid, ska ta hand om ungar, ska ta hand om gården med alla dess invånare. .. ingen orkar vara supersocial då.

Ok.. jag fick en annan tanke...

Kan det vara så att i denna mediavärld så behöver vi inte vara sociala med varandra. Vi behöver inte ringa vänner och bekanta för att ta reda på vad som händer i deras liv. Vi behöver inte träffas och fika eller göra annat.

VI HAR JU INTERNET!!! Idag bloggas det till höger och vänster... (även jag) för att inte tala om alla som hänger på facebook och liknande sidor. Där kräks folk ut allt om sig själva.. och om andra osv. Man visar bilder på familjen... från lördagsfesten.. från semestern... you name it.

Alltså.. jag behöver ju inte ringa och kolla hur läget är. Jag loggar bara in på nätet och får en total uppdatering över vad som händer med alla. Ok.. jag får ju även reda på saker som jag hade velat slippa veta.

Kontentan är ju att jag behöver inte ringa. Jag behöver inte avsätta tid och prioritera för att träffa mina vänner. Inte ur aspekten för att veta hur allt står till i alla fall.

Alla sånna frågor finns redan besvarade på nätet.

Med andra ord kan jag sätta mej lugnt tillbakalutad i soffan igen utan dåligt samvete.

Va skönt... men lite skrämmande också.

Vilken värld... kan inte komma ifrån att jag för många år sedan läste lite science fiction böcker där man just talade om en värld som denna.

Då trodde man det var helt otänkbart.

Håller jag på att bli gammal? Kan så vara... men för att återgå till ursprunget.

Idag behöver man inte prata med varandra. Inte träffa varandra.

Det låter jävligt enkelt... men ändå kan jag ju ibland sakna den tiden då man träffades in person.

Hittad ingen passande bild för ändamålet... men en bild på ground zero är väl bättre än ingen. Det trodde man ju inte heller var möjligt då jag läste mina science fiction böcker...