En vanlig fredag...

Har inte mycket att skriva om... tror jag i alla fall... det här med bloggandet kanske inte var min grej i alla fall.
Lite varningsklocka är det ... att man liksom har för lite att göra så man har tid att sitta och skriva om vad man ätit och vilka man pratat med...??? Lite heltknäppt är det ju.
I alla fall... i mitt enahanda liv så har inga större grejer inträffat... så jag tänkte helt sonika skriva om min dag.
Min fredag.
Den börjar med att klockan ringer.... så där ilsket. Konstaterar att jag än en gång inte tvättade av maskaran tillräckligt noga igår så jag ser möts av en tvättbjörn i spegeln. Najs...
På med kläder och ut till hönsen... som inte ens är vakna!?!?!? Tuppen sprätter upp som en galning när jag öppnar dörren och sätter genast igång att gala.
Sätter mej i bilen och åker.... i detta skede så missar jag en VIKTIG SAK!.
Lovade stort och heligt att jag skulle tömma bilen på alla kläder som jag får med mig från dagis... alltså jag skulle ha gjort det igår... men det liksom föll ur agendan. I dag kommer jag tydligen inte heller ihåg det.
Alltså jag vet vid det här laget inte om att jag glömt det.... utan headbangar mej in till stan och höjer lite extra på stereon så jag inte somnar.
Regnet öser ju liksom ner och det är halvmörkt... kroppen vill bara sova då.
Väl på jobbet liksom vaknar jag till.... och dagen flyter på bra. Alltså vi hade det väääääldigt lugnt. Så jag antar att jag säkert glömt något... för när det är lugnt på jobbet så glömmer man ofta något. Konstigt det där... att ju mindre det är att göra ju mer glömmer man...
På eftermiddan drar jag tidigare... antar att det finns dom som har åsikter om detta... men jag hade ju liksom så mycket jag skulle hinna.. innan det liksom blev riktigt fredagsmys. Jag hade ju dyrt och heligt lovat att handla mat, fixa ny kolsyrepatron, returnera ett paket och naturligtvis hämta upp dom små barnen.
Hur går det då... .jo.. jag kommer på i bilen på väg till affären att jag har nog fan inga pengar på kortet... AHA.... jag skulle ju ha fört över det igår.
DÅ får jag syn på Miltons jacka... och kommer i samma sekund på att jag inte tömde bilen på kläder innan jag åkte till jobbet. Ännu en sak som jag missat.
Funderar vidare... hämtar jag barnen först? Åker hem och för över pengar.. drar sedan till affären på fredag eftermiddag med två trötta barn???? NEJ!!!!!
Jag åker alltså hem först och för över pengar... hämtar sedan upp Janke på skolan.. för han kanske har sett mej när jag åkt hem och fixat pengar.. då tycker han det är konstigt om jag åker utan att plocka upp honom...  det mal runt i mitt huvud och jag styr hemåt.
Ringer min bästaste Ullis vännina för lite lägesrapport  .... hon berättar med andan i halsen att hela släkten ska komma till henne men att det nog ska gå bra för hon har tagit sig ett järn! Klockan är då alltså 15.30...??
Utan att gå in på varför så frågar jag varför hon försatt sig denna situation? Jo får jag till svar.. det har jag alltid en gång om året. Konstigt tänker jag utan att säga något... va lite man vet om sin gamla polare? Jaja... efter en del annan surr så är jag hemma. Slänger mej in.. på med datorn... över med stålar  och iväg.
På skolan väntar Janke och följer snällt med och förstår när mamma halvgapar att det är bråttomt...
In på affären... vi och ALLA ANDRA!!!!!!!!!! Oj.. Janke lallar på lugnt mellan hyllorna.. jag plöjer igenom folkmassor och armbågar mej förbi pensionärer som står och käkar gratismat. Framme i kassen är det förstås kaos... ungar gråter, mammor är arga, någon gastar om att en plastkasse är borta, kassörskan fattar inte vilket kvitto hon ska skicka med och så blir det något fel på rullbandet så vaktmästaren måste komma med skurvmejseln. Efter många om och men kommer vi ut i regnet igen.
Nu är det bara Milton kvar!!!!!!!! Väl på dagis tänkte jag vara smart och lämna kvar regnkläderna så vi går in och byter om. Där inne står ett gäng pappor med sina barn och hänger.
Jag flyger runt och hänger upp blöta regnkläder, då jag plötsligt får syn på ett par stövlar som ser ut om Miltons. Hjärnan får syntax error igen.. alltså han har ju stövlar på sig...dom som alltid är på dagis... eller tog Jimmie på honom stövlarna han har hemma i morse?? Är alltså båda paren våra?
Då kommer en personal in så jag frågar henne om det är Miltons stövlar?
-Vet inte du det? får jag tillbaka.
-Nej säger jag... jag har ingen aning.
Papporna blir tysta och tittar på mej med ett stort flin över hela fejjan. Har god lust att säga åt dom på skarpen att det är faktiskt inte BARA papporna som har rätt att vara totalt ovetandes om vad barnen har för kläder och skor. Kniper min käft och bestämmer mej för att lämna ALLA stövlar på dagis och dra hem.
Väl hemma är det som vanligt... mellan fiskpanering så kollar jag som hastigast på facebook... där kan man ju gå från klarhet till klarhet! NU fattar jag vad Ullis menade med årlig släktmiddag! Hon fyller ju för fasiken år!! Jag kommer ju som vanligt inte ihåg det... hon säger som vanligt inget heller.....Ibland är det fan bra med facebook. Men bara ibland....
Nu har jag just genomgått en  tvagning efter att ha sprungit intervallträning med pannlampa i regnet. Faktiskt härligare än det låter.
Nu undrar jag ju också förstås om jag ska publicera detta inlägg och om någon i hela världen orkar läsa det?


Detta gör vi imorron!!!